Sjuka Svea

Det visade sig att Svea har ett medfött hjärtfel.
Tre klaffar är för trånga, men veterinären sa att de var lindriga fel. Istället för ett stort fel så hade Svea ”turen” att få tre småsmå.

Dessa var visst svåra att upptäcka, Svea var alldeles för lugn och go men med lite fler vetstudenter i rummet(svea blir sååå glad och ska hälsa) och lite fler stetoskop gick de vägen att höra ett mjukt blåsljud.

Sveas dom lyder att hon kan leva precis som vanligt. Men det blir inga fyra timmars bergpromenader eller timslånga cykelpass. Med andra ord kan vi leva precis som vanligt.

Men.. risken finns alltid att hon dör sådär plötsligt precis som mor sin. Smärtfritt.. men plötsligt.
Så vi ska kolla detta igen om ett år och se om det skett någon förändring.

Det skulle väl vara själva fan om hon går bort före Eliot..
Men det är väl som jag alltid sagt.. Eliot kommer överleva oss alla.. men inte sjutton trodde jag att ödet skulle ta det så bokstavligt

Svea drog iväg på egna äventyr idag förresten! Efter en långpromenad drog vi ut till mina föräldrar, sen precis när vi står på trappan och Frans är påväg att öppna dörren. Eliot står och kissar vid ett träd och Svea står och lurar lite. Så swoosh så springer hundfan iväg. 30 minuter senare, efter att hon nog följt alla spår som korsat tomten, grannens tomt, åkern. Då fångar jag henne. Det mycket tack vare en liten bäck som rinner på andra sidan åkern.. för på andra sidan bäcken står det två hästar. Svea blir ju överlycklig och ska prompt dit. Men vill ju inte korsa vattnet.. tacka fan för det!

Men jag blev inte stressad.. hon tar samma rutt varje gång när hon väl har stuckit där..tror det är två gånger hon gjort det tidigare så långt bort.

Var ett tag sen hon var lös sådär.. och spåra var ännu länge sen..
Men nu behöver vi inte ta det lugnt längre och detta var nog Sveas hint till oss, det är OK, dags att aktivera mig igen folket! Så det är väl bara att lyda.